Om att vara en överfull soptunna...

Är så frustrerad att jag vill skrika!!
Ringer min enda dotter för att påminna om mosters födelsedag och samtalet urartar snabbt till en utskällning...
De senaste tre åren har vi av olika anledningar inte kunnat fira lilla T på hennes exakta födelsedag, och i år när hon fyller 20, sitter vi fast i sommarstugan , isolerade. INTE för att vi tycker det är så himla skönt med lantluft, INTE för att vi gillar att se traktorer på morgonen, INTE för att vi tycker grannens ständigt skällande byracka är så himla gullig!!!
'Utan för att vi måste försöka hålla lille C vid liv och långt undan svininfluensan om det går!!!
Jag förstår T´s besvikelse, men det går bara inte att vi komme till henne. En kompromiss föreslogs, att hon kommer hit (vi betalar resan) och så firar vi om vädret tillåter utomhus.
Jag förklarade varför vi inte vill ta en dubbel risk om pojkvännen följer med och vad blev resultatet...?!
AAAArrrrggghh-ett rytande Lejon vrålar på mig och bara kastar all frustration , besvikelse och ilska på mig-och min sophink är redan full, den är redan överfull denna höst!
All oro, otillräcklighet, dåligt samvete och ledsenhet får denna soptunna att bukta och jag orkar faktiskt inget mer!
T , du måste förstå att jag och pappa inte gör detta av illvilja MOT dig, utan för lillebrors överlevnad-vi har ju lämnat lillebror J, mer eller mindre vind för våg...hur tror du HAN mår?!
Vi är en familj på 6 personer-då måste man ibland anpassa sig till varann och ibland blir det konstiga och jobbiga konsekvenser..
Vi kan ju fira dig rejält när alla i familjen fått sitt vaccin, istället-och det blir ju inte i Mars-utan nån gång i oktober!!!
Vi älskar dig, men vi kan inte slå knut på oss själva i det här sammanhanget-utan du måste förstå att just den här gången gör vi det enda vi kan göra.
Det betyder inte att du inte är superviktig för oss, för det är du-men vi kan inte göra precis som du vill denna gång-men vi är, som jag sa, villiga att kompromissa.

Men jag vill inte vara en soptunna längre, jag vill vara mamma och nån enstaka gång få ett snällt ord-eller en fråga om hur jag mår eller vad jag tänker..!