Fick ha mina 4 barn runt mig idag- då vi firat lilla T´s 20 års dag. Maken hade på beställning stått och bakat en 3-lager Devil´s food cake halva natten och den var förstår syndigt god!
Hela mitt liv känns lite som en sån kaka, flera lager, gott men lite farligt, hårdsmält och mäktigt... Bara namnet är ju kul, men i själva verket ett fett-sprängt elände med nästan ett kilo mörk choklad...
Man blir mätt på bara en liten strimla, och det är väl så jag känner. Just nu räcker pyttelite, väldigt långt... Jag har PMD och är som en urvriden trasa (ja, detta är en cykel som åtekommer var månad..så skippa några meningar om det blir tjatigt!)och mina energinivåer är nere på minusskalan.
Mitt i detta så kom så tre ljuvliga monoliter på 185-197 cm i strumplästen, inknökade med sin lillebror på 80 cm över havet, mig , maken samt svärföräldrarna (tämligen korta människor-turligt nog!) inklämda i Hattstugan, med knappt 2 meter takhöjd, bara 1.80 under bjälkarna och en bostadsyta på 60 kvadratmeter. Vi hade planerat vara ute och äta och fira jubilaren, men då hade antagligen både hon, jag och svärmor suttit på akuten och kissat blod i natt med varsin uvi (istället för fiskdamm?!). Så vi beslöt att ta en rejäl chansning och sitta inne i hallen.
Inte helt lyckat och inte så mysigt och sen gaddade mina två mellanbarn ihop sig mot mig, som de tyckte var tjatig och rabiat-och sen var väl inte mitt humör på topp.
Men som vanligt räddade storebror S situationen med sin diplomati-tills han själv på vanligt manér skulle stressa hem för att tvätta/sätta upp hyllor/packa upp flyttkartonger/springa 6 km...och så missade han tåget och så fick maken för triljonte gången skjutsa honom ända hem..bara 5 mil...
Och under tiden blev både T och J otåliga och ville hem-och bebisen hade somnat, så plötsligt satt jag här i ett tyst hus. Så nyss fyllt av långa, högljudda, underbara ungar!
Och nu är jag så slut, så slut.
Skall försöka skriva lite, om jag orkar lyfta pennan.
HUR hinner/orkar alla dessa hypereffektiva mödrar med allting?!
Jag har en man som sköter marktjänsten, bebisen, snickrande, byggande, vedhuggning, målande, bakande och allt annat-och jag hinner inte ändå!
När hann Emma Hamberg skriva sina böcker, Camilla Läckberg sina( tveksamt exempel då de är ganska dåliga...)och Ella Lemhagen göra film, Dilsa Demirbag-Steen debattera, jag kan fortsätta med en lååång lista. NÄR???!!! Och HUR???!!!
Jag hinner knappt med mig själv, då bebisen fått sitt. Maken och jag har ett system där vi försöker duscha varannan dag var för att effektivisera. (och nej, vi luktar faktiskt inte så illa-jag tror inte på överdrivet tvagande om man har en god grundhygien!!)
Maken är ju min egen Skagen-Hustru (Kröyer mfl hade ju varsin som möjliggjorde hela deras måleri!)och med honom vid min arm borde jag vid det här laget hunnit skriva epos och essäer, släktkrönikor och hela praktverk.
Men det har jag inte!
Visst, jag är handikappad, och yr i bollen för det mesta-men inom mig sitter en kreativ liten varelse och skriker-Jag VILL uuuuut!
Men när skall jag hinna öppna bur-dörren?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar