Om att jinxa sig själv...

detta blir ganska kort..
Igår hann hjärnstressen ikapp mig. Alla veckor av oro och bekymmer knockade mig totalt. Fick ett panikanfall (c;a en 8 1/2 på Richterskalan)och tillbringade eftermiddag och kväll i ett töcken av xanor, profylaxandning och rent helvete...
Jag har totalt kraschat familjens ekonomi denna månad (gjorde en total felkalkyl när jag var som mest uppåt och plötsligt är vi 10 lakan kort!)coch shoppade loss åt barnen som om det var Borgs berömda 1999!
Fast han är fortfarande en farlig tönt med alldeles för stor megafon, även om jag nu travesterar honom (som i sin tur travesterade Prince, jag vet...).
hade planerat ringa kompisarna P, S och F.K ikväll, samtliga som jag inte talat med på sååå många år. Tro mig, jag vill, men just nu kan jag inte!
Jag har bara precis så mycket energi som krävs för att se en film och tala med mannen och barnen..knappt!
Äta har jag lagt ner-mår ju illa hela tiden när det är såhär...men oroa er inte-här finns oanade fett-reserver, så nu lever jag på dem.
Svin-helvetet har alltså knäckt mig-2 döda i sverige, båda medelålders! Vad har då lillen för chans??????
Har talat med neo och andra läkare, och instanser på sjukhuset i veckan-alla tycker vi gjort helt rätt som isolerat oss.
Jamen, varför känns det då så svårt?!
J hade det jobbigt i skolan igår-orkar inte gå in på det, men han blev felaktigt utpekad när ett gäng nya elever på skolan levde rövare i kafeterian...
Allt vekar löst nu-men när han ringde och var ledsen ochg förbannad kände jag bara; Jag klarar inte det här!!!Varför kan jag inte vara hemma och ta hand om min tonåring!!! Lilla t har också varit jättesjuk och det höll på att knäcka mig i helgen. Sorgligt nog förstår hon inte att nattliga sms om andnöd, sitter kvar i hennes mors medvetande även nästa dag! Så när man äntligen får tag på henne och tror hon ligger för döden, får man höra att man stör henne i en film!!!!
Snälla T-försök förstå!!Du måste komma ihåg såna saker-det gör jag och din pappa, han blev ju också jätteorolig!!
Lille C mår ganska bra-han är glad och har börjat prata mer än på länge. En liten tjattrande trivselfaktor som gumpar runt överallt i huset-och med en väldigt stark vilja. Det är underbart att han är så framåt och viljestark!
Nej, detta blev längre än var tänkt...
Mår väl lite bättre nu om jag orkar skriva..men skönt är det då jag skall leverera en rolig krönika imorgon...kommer snart i en tidning i en Pressbyrå nära dig!