Alla Helgons Dag...inte Halloween...

Är så kluven till det där med att fira Halloween på samma dag som Allhelgona. Inte så att jag missunnar barnen denna amerikaniserade helg, snarare att jag tycker att alla vi som förlorat någon skulle kunna få denna enda helg till ro, försoning och eftertanke.
I dag tänder vi ljus och minns...för min pappa, för min första lilla dotter som jag aldrig fick lära känna (och som kom i samma vecka som sen minste sonen föddes i-v.26!)alla vänerna som gått ur tiden Alldeles för tidigt!
Vi tänder våras ljus här hemma-har ingen kyrkogård att besöka, pappa ligger på Skogskyrkogården och alla andra är skingrade för alla vindar. min dotter brändes av misstag som kroppsavfall (det var andra tider 1988!)så hon finns bara i vindens sus och i minnen av det som aldrig blev..
Men detta är också en dag för glädje, att vi har varann. Tre av mina fyra barn är hos oss i kväll och vi saknar det 4e, men han måste jobba.
Men vi glädjs åt att just vi fick varann i livet-att jag fick mannen och just dessa fyra barn och mina syskon och mamma. Det måste ju vara en mening med det som sker i livet, och även livet självt..
Vi har haft en ensam och tuff höst, isolerade på landet, men med vänners hjälp har vi ändå klarat det. Nu är ju vi fyra som bor tillsammans vaccinerade, och vi får hoppas att det räcker långt för vår lille minstes skull.
Hur vi skall lyckas hålla hans kärleksfulla (ovaccinerade)syster från att lyfta honom, pussa och krama...maken och jag har nästan bråkat om vem av oss som skall se till att hon håller sig i skinnet..
Men det är ju så otroligt viktigt-vi har ju inte varit isolerade för de vackra vyernas skull, utan för just lille C och hans mycket för små och känsliga lungor.

Har en god och vällagad middag att se fram emot-kalkon med alla tillbehör, creamy corn, sötpotatislåda med marshmallows, brysselkål, apelsin-whisky sås och ungsrostade grönsaker, samt hemlagad stuffing...mums!
Och sen när "kalkoinet" börjar verka är vi alla trötta och dästa...då skall vi se Corpse Bride och kanske Twilight..igen! Jag tycker visserligen att Halloween borde ligga minst en helg ifrån denna helg, men bra filmer tänker jag inte avstå, och då kan man lika gärna se något på passande tema...
Ha en fin Allhelgonahelg! Var rädda om varandra-livet är kort och skört!!!

Farväl Hattstugan, Hallåååå min älskade stad!!!

Hösten, precis som tiden har virvlat iväg i ett moln av gula löv...tiden är inte mätbar när man lever under de omständigheter som vi gjort nu i höst!
Man tror man skall hinna med massor när man bor på en begränsad yta under en kort period i livet, men man kan inte hitta några konstiga quantum-hopp här heller, för klockan går precis lika snabbt som hemma i stan.
Nu är stora "packar-dagen" här och lådor tas ne från vinden för att fyllas med pryttlar som varit en del av vår vardag här på landet-men som jag inte har en aaaaning om var jag skall förvara i våningen i stan. Allt mitt Fimo-pyssel, leror, skalpeller, lim, tygbitar, pyttesmå frukter, pärlor..ja hela min cooping-terapi, vart skall det ta vägen alltihop?!
Jag tror vårt beslut att inte hyra ut lilla T´s gamla rum längre, var rätt. Där skall jag nog få hållas med mina pryttlar, förhoppningsvis utan ständigt gnäll från make och son som anser att jag stökar ner...
I går var jag dyster, stressad och negativ, idag är jag mer mitt vanliga jag och har framtidstro. Många vänner och bekanta har sagt att jag är så duktig som orkar vara isolerad. Jag är INTE duktig, alla skulle göra samma sak under våra förutsättningar!
Nu är lillen vaccinerad, vi hoppas snart bli det och nu måste vi gå vidare med vårt vardagsliv.

Sitter just och väntar på samtal från vårdcentralen med nytt info om vaccinering..det känns lite motigt för ingen verkar veta nånting!
Håller på att dra ihop ett gäng gamla vänner och bekanta i hemstaden, för en kul (man kan ju hoppas det!)kväll i slutet av månaden. På lokal förstås, men på pappret ser det väldigt bra ut!
Får väl se hur uppslutningen blir.
Nej, framför datorn får jag inget gjort, men inväntar maken som är på Bo Ohlsson och köper sortimentslådor till mig. Skyller på att det är bristen på såna som gör att jag inte packat klart ännu...

Skall bli intressant att se om jag hinner med samma saker hemma sen, som på landet..blogg, göra Spotifylistor, hålla kontakt med vänner, skriva barnboksmanus och facebooka...
Troligen, fast kanske i annan omfattning-är jag den enda som ibland känner stress över nätvekande och communitys...?
I går höll jag på att få ett panikanfall när folk ville chatta med mig på facebook, jag ville bara göra några quiz, och var inte social alls.
Hemma i stan klarar inte datorn (som är ett gammalt vrak!)av direktchattar överhuvudtaget, så där slipper jag..
Jag tycker det är synd att det goda samtalet glömts bort-att folk har så svårt för att plocka upp telefonen och ringa!
Jag talar mycket hellre i telefon än i ett chattfönster...och mycket hellre än att bara kommunicera via statusar!!!!

Vintertid...

En sån där tjorvig dag när man bara inte orkar nånting...
Känner mig trött och ledsen, hatar när vi ställer om klockan, sov för länge i morse, och känner att folk drar i mig åt alla håll, hinner inte med nånting och minst av allt mig själv.
Låg och mös i 5 minuter med min lille bebis och då ringde mor och ville prata hus, vilket jag alltid gärna ställer upp på-men just då varken kunde, ville eller orkade jag inte och då blev det en besviken röst i luren..

Eldar brasa och vill känna ro, men har istället bara en sugande stress. Längtar hem och vill ha mina vanliga saker omkring mig...det har gått nästan 3 månader sen vi gick in i isoleringen och man kan inte precis påstå att folk har ringt ner telefonen.Jo, mina fina vänner M. B och A L-M i Gbg har hört av sig mycket, men inte ett ord från J i Småland eller A i Dalsland. Riktigt dåligt, tycker jag!
Känner mig märkligt tom och ledsen..säkert stressreaktion och framtids oro.
Vi har i alla fall beslutat att inte hyra ut det lilla rummet nästa termin, det blev ju inte alls lyckat nu-så det skall bli riktigt skönt att få "tillbaka" det den sista novemver.
Skall ha det som gäst och pysselrum..så Välkommen till oss!

Och var skall jag göra av alla blommor och prylar...?
Har byggt ett helt materiellt liv runt mig på landet-hur fraktar man hem sånt när utrymmet i landrovern är begränsat...?!
Gnäll, gnäll, gnäll, tur att det nästan inte är nån som läser bloggen....
Men jag behövde verkligen skriva av mig!!

Avsändare; Fru Padda på Paddeborg...eller "Hur man klarar vintern.."

Den vanliga , vårtiga Paddan sover sin vintersömn mellan oktober och april här i Skåne. Jag skulle gärna göra detsamma. I en höstdoftande lövhög skulle jag gräva mig in och sova den oskyldiges drömlösa sömn fram tills den yrvakna, skira , ljugröna vårens återkomst..
Fast då skulle jag ju missa Julen, och det går ju inte för en Jul-fantast som jag.
En av de saker (det finns 24 768 till!) som gjorde att jag skiljde mig från min dotters engelske far, var hans familjs märkliga syn på julen.
För mig är julen INTE att supa skallen i bitar på julafton, att tomten är så full att han tror att han kramar sin fru när det i själva verket är den guldiga plastgranen som står ovanpå teven (!)!
Och det är bara början...sen skall man sitta på Puben och supa lite till (julafton)och tungkyssas med fullkomliga främlingar (vilket ens pojkvän inte bara tycker är helt ok-utan faktiskt hejar på!!)bara för att det är JUL!

Detta var bara en parentes, bloggen skall inte handla om julen!
Men det där med övervintring. Min mor (julhataren!) har fattat poängen-hon drar varje vinter i minst tre månader till varmare breddgrader-i år blir det Turkiet.
Det skulle passa mig ypperligt att ha ett liv som medgav att man drog sin färde den 2a januari och sen återvände med svalorna den 2 april!!
Hösten däremot, älskar jag ju!
Bara att den går i den gul-röda färgskalan...höstfärger ger ju livet mening-det är en årstid i techni-color, inget mesigt småblommigt (jag älskar sommaren, men nu när den övergivit oss har jag inga som helst skrupler att vara den otrogen ett tag!)inget dovt grått eller smutsbrunt. Skåne är mer än tre månader vinter och nio månader uselt spark-före. Det är skir vår, blomstrande sommar och underbart färggrann, doftande, explosiv Höst!
Vintern är däremot min nemesis-den förbannade, blåsiga, missundsamma och oempatiska.

Snart kan vi lämna hattstugan (eller Paddeborg!!)och flytta hem till stan.
Då skall jag (när vi alla är vaccinerade!)fylla mitt hem med ljus och blommor, som jag alltid gör den här årstiden. Jag skall samla vänner och familj kring viltgrytor och krämiga risottos och njuta av varje minut.(Ett glas rött skall vara bra för hjärtat, så det får ingå i spisningen..)
Det har varit en lång isolering, men jag är rik på fina vänner, som hjälpt mig igenom denna tuffa tid-i höst skall jag försöka visa hur tacksam jag är!!

Nu står maken och steker köttbullar, och sen stod han och bakade en cheesecake halva natten, som en överraskning. Så när vi ätit den kommer jag verkligen vara Fru Padda-tjock men väldigt lycklig!!!
Tack mina vänner-jag älskar er!
(Gäller självklart även min familj!!!!!)