När jag nu satt och knåpade ihop min jullåt-lista på Spotify, så slog det mig-hur kan man på bästa sätt tonsätta sina stora ögonblick i livet?!
När jag födde min förste son (min förstfödde) så skulle jag ha önskat att jag åtminstone fått lyssna på Status Quo som exakt då 13.05 den 13 juli 1985, stod på Live Aids scen.Men vad spelade radion i mitt sterila, vitkaklade förlossningsrum..? Jo, The Trashmen med Surfin ´Bird!!!
Jag avskyr den låten, nu, då och tills jag drar mitt sista andetag! Och ändå så ligger den först på gamle kompisens FB playlist-och det är helt ok!
När jag gifte mig med den ende man som spelat någon roll (S du är mitt allt!)så hade vi själva valt musiken, Wilhelm Petterson Berger och så sånggruppen Vocability som sjöng "Perfect-Faiground Attractions slitna dänga men i en underbar tappning med sex stämmor! Och just då var allt perfekt-jag och han och våra vänner och familj!
När jag fick mitt livs allra första panikanfall hade jag suttit i Lydmars bar tidigare under kvällen och där spelade de Basement Jaxx, minns inte låtarna men sen dess har jag lite svårt för dem samt för Jingle Brothers som också avverkades...associationer!
Doftminnen är ju tillsammans med smakminnen de starkaste vi har, men jag lägger till musikminnen på samma lista!
Precis som en maträtt (Madeleine-kaka!!)kan föra oss tillbaka till barndomen med ett bett, kan en låt efter bara 10 sekunder på ett intro placera oss precis var som helst.
Spela The whole of the Moon med Waterboys och jag är i Karlstad en gnistrande vinterkväll, spela Droppin´like flies med Armoured saints och jag sitter i en sunkig kvart på Värnhem i Malmö och dunken på bordet är fylld med HB!
Spela Musical Ensamble of Benares och jag vill kräkas! Då tänker jag på idioten P som dumpade mig men lik förbannat skulle dra med mig på en konser med desamma omedelbart efteråt! Och jag som kommit hem till honom en stund tidigare med ett dedikerat exemplar av Eva Luna av Isabel Allende-den läser jag nog aldrig om!
Men spela Frösöblomster och jag står där igen, klädd i min cremevita klänning, med champagnefärgade rosor i mitt röda hår och känner mig vackrast i världen!
Jag skall nog spela den nu, för jag behöver ibland påminnas hur mycket jag älskar min S! Och han mig...
söndag 6 december 2009
tisdag 1 december 2009
Håll min hand när jag glider ner i mörka vatten...
Misstänker att denna blogg har mycket få läsare-och det är ju så jag vill ha det-man måste vara min vän på FB eller ha fått en länk för att kunna läsa...
Jag satt just och läste igenom mitt förra inlägg-gråtmilt, självömkande känslopjunk! Och det var SÅ, precis så jag kände när jag skrev det. Idag är dett grått ute, men i mitt hjärta lyser solen-det är märkligt men i min levnads berg-o-dalbana är det ju så det är -höga berg och avgrundsdjupa dalar.
December är underbar-en lisa för själen-dofterna, smakerna, levande ljus och blommor...jag skulle kunna stanna i December ända fram tills april.
Ingen gång på året känner jag samma ro, samma godkännande att jag faktiskt inte längre är en högpresterande person. Att jag klev av på en dåligt upplyst perrong, i en trist, okänd liten håla-medan vänner och bekanta fortsatte den spännande, lukrativa resan på livets tåg.
Men nu har det gått 10 år-jag blir ju inte bättre kroppsligt, men jag har oftast funnit ro att acceptera att det är så här det blev!
Mitt eget 12-stegs program är fullbordat och jag har AA´s välbekanta vers broderad i korsstygn över hela mitt bröst..."ge mig förmågan att acceptera det jag inte kan förändra". Nej, jag är inte alkoholist, men jag lever på många vis som en nykter sådan.
Nu doftar hela våningen citrus-jag kunde inte hålla mina shopaholic-fingrar i styr, utan beställde hem en hel låda med stora handgjorda engelska dofljus från Lily Flame!
Vet inte hur jag tnkte..ge bort några, sälja ett par och resten till eget bruk!
Nu doftar det i alla fall Pink Grapefruit och själen lyfts..tänder jag Misteltoe Kisses doftar det granskog och nyslagen äng...ser fram emot att tända Festive Cheer, då blir det satsumas, choklad och pepparkakor!
Så för en gångs skull var det nog inget superdumt köp...ljus och ljuvliga dofter-ja, det var jag nog värd.
Skulle gått till varmbassängen idag, men allt klaschade-lillen var hungrig, trött och behövde en ny blöja-så vi stannade hemma. Men har fått nya tider framöver-och skall göra detta 2 ggr varje vecka tills han lär sig gå.
På torsdag skall jag träffa en gammal god vän och fika och nästa vecka ytterligare en.
Det är kul med dessa gamla vänner som fortfarande vill ha kontakt- precis som det är härligt med de nya. På något vis överlappar de varann-de nya skulle kanske inte gillat Magdalena 1996-de gamla känner säkert knappt igen kynnet hos 2009 års variant. Jag är ju en annan, men ändå samma-har fått tillbaka humor och glädje, livslust och kreativitet.
Synd bara att kroppen är så skröplig...
Men som ni förstår har jag en ljus vecka-och är så glad att det finns händer där som trevar efter mina när jag glider ner i det grumliga, svarta vattnet...och att ni drar upp mig.
Jag satt just och läste igenom mitt förra inlägg-gråtmilt, självömkande känslopjunk! Och det var SÅ, precis så jag kände när jag skrev det. Idag är dett grått ute, men i mitt hjärta lyser solen-det är märkligt men i min levnads berg-o-dalbana är det ju så det är -höga berg och avgrundsdjupa dalar.
December är underbar-en lisa för själen-dofterna, smakerna, levande ljus och blommor...jag skulle kunna stanna i December ända fram tills april.
Ingen gång på året känner jag samma ro, samma godkännande att jag faktiskt inte längre är en högpresterande person. Att jag klev av på en dåligt upplyst perrong, i en trist, okänd liten håla-medan vänner och bekanta fortsatte den spännande, lukrativa resan på livets tåg.
Men nu har det gått 10 år-jag blir ju inte bättre kroppsligt, men jag har oftast funnit ro att acceptera att det är så här det blev!
Mitt eget 12-stegs program är fullbordat och jag har AA´s välbekanta vers broderad i korsstygn över hela mitt bröst..."ge mig förmågan att acceptera det jag inte kan förändra". Nej, jag är inte alkoholist, men jag lever på många vis som en nykter sådan.
Nu doftar hela våningen citrus-jag kunde inte hålla mina shopaholic-fingrar i styr, utan beställde hem en hel låda med stora handgjorda engelska dofljus från Lily Flame!
Vet inte hur jag tnkte..ge bort några, sälja ett par och resten till eget bruk!
Nu doftar det i alla fall Pink Grapefruit och själen lyfts..tänder jag Misteltoe Kisses doftar det granskog och nyslagen äng...ser fram emot att tända Festive Cheer, då blir det satsumas, choklad och pepparkakor!
Så för en gångs skull var det nog inget superdumt köp...ljus och ljuvliga dofter-ja, det var jag nog värd.
Skulle gått till varmbassängen idag, men allt klaschade-lillen var hungrig, trött och behövde en ny blöja-så vi stannade hemma. Men har fått nya tider framöver-och skall göra detta 2 ggr varje vecka tills han lär sig gå.
På torsdag skall jag träffa en gammal god vän och fika och nästa vecka ytterligare en.
Det är kul med dessa gamla vänner som fortfarande vill ha kontakt- precis som det är härligt med de nya. På något vis överlappar de varann-de nya skulle kanske inte gillat Magdalena 1996-de gamla känner säkert knappt igen kynnet hos 2009 års variant. Jag är ju en annan, men ändå samma-har fått tillbaka humor och glädje, livslust och kreativitet.
Synd bara att kroppen är så skröplig...
Men som ni förstår har jag en ljus vecka-och är så glad att det finns händer där som trevar efter mina när jag glider ner i det grumliga, svarta vattnet...och att ni drar upp mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
