Innan hjärtat brister...

Hur kan en dag som började som en ordinär , novemberdag, grå som diskvatten, sluta med att jag sitter med tårarna rinnande och ett järnband av smärta och ångest kring hjärtat...?
I tisdags la jag två timmar på telefon-maraton med att försöka ¨å någon att vilja vaccinera min dotter, som de glömt kalla...tillslut ick jag VC sekreteraren att skriva ut ett papper där det intygades att hon var listad på sagda VC. Sen la hennes far nästan 45 minuter på att hämta sagda intyg-och igår messar ungen och säger; Sätt in 100- på mitt konto, annars vaccinerar jag mig inte!
Ni som känner mig och vet hur vi har/har haft det hela hösten och, ja , de senaste 22 månaderna, vet ju att i min hjärna hinner det komma tusen tankar inom loppet av en sekund! "Jävla unge-försök inte utpressa oss! J-a unge -jag har redan gett di´g massor av pengar!!J-a unge om du inte vaccinerar dig denna vecka är loppet kört!!! Älskade unge-om du inte vaccinerar dig, kan du inte komma hem mer! Älskade jävla unge-då kan du inte fira jul med oss! Älskade unge-utan vaccin, kan du din rökande tramsmaja med svaga luftrör dö ifrån oss!!!!

Och så sattes bollen i rullning och jag skrek och var arg och sonen 15 blev arg på mig och sen var det en karusell av dess like-han somnade arg utan att säga God natt till sin pappa, och det har aldrig hänt förut!
Jag ringde dotterns gamla mentor-drog det hela i korta drag samt bad om ett löfte att ungen skulle få eskort till vaccinationscentralen av mentorn eller annan person på det (i mina ögon mycket misskötta)etablissemang dottern spenderat de senaste 4 åren på!
Och vad händer, jo idag nya mess och telesamtal, där man kallas både det ena och det andra, och sen fast det inte finns nån tid över-FÅR MAKEN ÅKA OCH HÄMTA DOTTERN på stationen, för hon kan A,Inte gå så långt (typ 6 kvarter-vår stad är inte stor) i sina NYA skor(!!!) B.Hon väntar gäster 20.00 så det får gå d-ligt snabbt annars pallar hon inte vänta!!
Ja, jag vet att hon har speciella svårigheter och behov-men hon är superintelligen och högpresterande i allt annat och kan bete sig civiliserat mot andra människor...Grrrr!

Sen ringer äldste sonen och är på dåligt humör pga sprutan som gett honom vanliga biverkningar och det är inte något kul samtal-jag var enligt honom både mästrande och "ingen jävla överläkare" när jag kom dragande med fakta om H1N1A som jag i egenskap av journalist och som mamma till lungsjuk prematur, tillgodogjort mig!
Tydligen hade han fått ett papper där det står att "om inte sjukdomskänslan försvunnit efter 2 dagar-sök läkare!" När precis alla inom vården bekräftat det jag redan visste, att de allra flesta mår kasst i 3-4 dagar, och så även jag efter vaccinet...

Så nu när hjärtsnörpet är som värst kommer J -15 igen-När får jag mina pengar-ni är skyldiga mig 500 spänn....
Ja, det är vi ju, men samtidigt gick hans senaste mobilräkning på det beloppet och dessutom så har jag köpt en massa Fallout3 saker för att överkompensera för hans tuffa höst i exil i Höör. Och , ja, jag kan på ett visst plan tycka att den exilen-och HÖÖR i synnerhet kan berättiga ett mångmiljonbelopp i kompensation-men när vi knappt har mat till räkningarna den här månaden...
Vem skall trösta en liten (tjock) 45-årig mamma som bara vill bli kramad? Vem skall ge mig ett vänligt ord och säga att allt kommer att ordna sig?
Jag finns där för så många, men känner mig ensam och övergiven igen...
Vem skall trösta detta mamma-knyttet....?

Är det dags nu....?

Fick precis samtal från J som har blivit sjuk och hellre vill stanna i vår lägenhet än åka tillbaka till kusinerna. HUR gör vi om han eller de andra stora barnen blir sjuka????
Vi kan ju inte hälsa på/stötta/hjälpa dem!
Vårt hopp står nu till farmor och farfar som brukar ställa upp när det är skarpt läge.
De säger aldrig mycket, och är väl inte världens mest socialt tränade personer, men när vi skulle komma hem från neo med lille C, så var de i vår lägenhet i tre dagar och städade tillsammans med J.
Vårt sovrum var så rent att man kunde spegla sig i parketten! Och DÅ var vår tacksamhet så stor!
Nu kanske J kan bo hos dem när han är sjuk...vi får hoppas på en smidig lösning.
Igår hade jag en fin födelsedag-uppvaktad av maken och liten blondlockig bebisgosse, och det var väldigt mysigt hela dagen, trots att de tre stora barnen inte kunde vara med.
Och nu...nu ligger rädslan som en stor,tjock rulle rep i magen...
Läste en artikel i morse på SVT.se, om att 40% av de unga som avlidit i svininfluensan, varit tidigare friska och sjuka i 5-7 dagar innan de dött!
Men VAD har lillen, J och lungsvaga lilla M, vår dotter, för chans då?!
J som dessutom haft sitt svåra hjärtfel så nyligen...åh, snälla ge mig styrka och kraft att stå ut!!!!

Hade ju tänkt ge tusan i sånt här....

Har stått utanför blogg-träsket i alla dessa år...och så trillar man ändå dit. Lite är det Linda Skugges fel, och Alex Schulmans...varje gång de bloggar återuppfinner de hjulet, stödstrumpan och blöjhinken!
Kom på att jag själv är en lika god samtidstolkare som, de-men snyggare och coolare...och mer ödm,juk!
Sen den 12e juni sitter jag ute på vår underbara lilla bit av planeten (Österlen) och bara njuter av att leva. Jag är mamma till 4 barn-födda under 3 olika årtionden och faktiskt i två olika årtusenten, om man vill hårddra...inget är självklart i mitt mödraskap, jag är multisjuk, handikappad och mitt yngsta barn föddes nästan 15 veckor för tidigt. Efter 10 års kamp och flera små döda bebisar på vägen, kom han en isande januaridag 2008. Nu är han snart 19 månader med mindre än halv lungkapacitet och vi har fått veta att han troligen inte kommer att överleva om han skulle smittas av svininfluensan. När den första förlamande skräcken nu släppt och övergått till en nötande, svidande oro, går de soliga sommardagarna alldeles för snabbt. Snart börjar skolorna igen och vi har verkligen inte en susning om hur vi skall klara att hålla oss isolerade till vaccinet kommer i oktober. Det känns överdjävligt och man har en hård knytnäve av ångest i magen. Borta vid slagbordet sitter han i famnen på sin pappa, vår lille fine gosse. Blond och med världens längsta ögonfransar-när han ler sitt leende med skrattgropar i de runda kinderna, är det som om molnen skingras och allt verkar möjligt! Gode Gud-låt oss få behålla honom!