Sommarlovet nästan slut...

Nu sitter vi 4, maken de yngsta pojkarna och jag, och skall spela Carcassonne igen. Ja, bebisen är förstås för liten, men är med för att han inte vill sova ännu och kanske för att ge sin pappa lite moraliskt stöd.
Jag tror vi spelat 4 ggr redan den här veckan, och varje gång har jag hamnat tvåa.
Sommarlovet har gått in i sitt slutskede-på tidag börjar skolan. Samma vemodiga känsla drabbar mig som alltid. Likadant är det på annandag jul och när gäster reser hem. Jag lider av en kronisk separtationsångest, som säkerligen kan härledas till en otrygg barndom.
Man kan ju önska att man kunde ta livet lite lättsammare, och inte deppa ihop när saker tar slut, men det ligger helt enkelt inte i min personlighet.
Svininfluensan ligger som ett lock över vårt liv, förstås, och gör mig inte precis muntrare.
Fick av min svärdotter veta att det finns en smittad person i Ystad nu-och att denna person som tydligen är handikappad, nu inte ens får hemtjänst på grund av rädslan för smitta!
Det är ju det som är så galet när samhället drabbas av nya sjukor, folk blir hysteriska!
Därför är sjukvården nu nedringda av i övrigt friska medelålders som är enormt rädda för svininfluensan.
Då har samhällsinformationen inte gått fram. Denna influensa är för de allra flesta, mindre jobbig än den vanliga vinterflunsan. De som skall skydda sig extra noga är människor som redan har en underliggande sjukdom, lungproblem, hjärtfel eller liknande.Samt små barn och gravida kvinnor.
Alla ni andra kan ta det väldigt lugnt!
Men blir ni sjuka , så håll er för bövelen hemma tills ni inte kan smitta! Ni som slarvar med det kan ta livet av min lille bebis och andra små barn i hans sits-tänk på det när ni känner att ni bara måste dra ut på stan fast ni hostar...
För det är så med denna influensa att; 100% av de som exponeras blir smittade, men långtifrån alla blir speciellt sjuka.
Men VISA HÄNSYN- det finns de som kan dö av er smitta!
Ledsen om jag blir lite agiterande, men jag är deppig över att inte få träffa mina tre större barn på flera månader, för att den minste skall få en chans att överleva....