Sensommar, en känsla av vemod sprider sig...

Om en vecka börjar skolan för vår tonårige son. En vecka har vi så på oss att slå våra semestermosiga huvuden ihop och försöka finna en vettig lösning på hur vi skall få ihop vår tillvaro då.
Det känns som en mer än omöjlig situation att vara en bra förälder åt J och samtidigt försöka hålla lillen isolerad för H1N1A smitta.
Fakta: Barn under två år är en riskgrupp. Fakta:De som avlidit av svininfluensan har haft någon bakomliggande lungproblematik. Fakta:Vår lille kille är 18 månader och svårt lungsjuk...
Så som det nu ser ut får J flytta till farföräldrarna utanför Malmö, pendla till skolan varje dag och så ev. vara med sina kusiner och äldre syskon på helgerna.
Vi kommer alltså inte att kunna träffa honom alls innan vaccinet är här-kan bli i slutet av oktober-två månader utan min fine, kloke J, som jag älskar så gränslöst!
Men ännu är det sommarlov och jag försöker sticka huvudet i sanden som en struts, mellan noj-attackerna.
Idag åkte vi till vår vanliga strand i Nybrostrand för första gången denna sommar. Vi var där en kortis förra året, då bebisen låg och sov i sin vagn och stora killen och medföljande kompis badade.
Så idag skulle lillen få se havet för första gången i sitt 18-månader långa liv.
Han var inte alls imponerad!
Vattnet var kallt, det gick höga vågor och så fanns det äcklig sand precis överallt...
Lite lite skoj var det att gräva i torr sand med medhavd spade, men mest var det jobbigt, tyckte han.
Han var så ljuvligt fin i sin lilla Laban sunsuit, men bada ville han inte. Efter 55 minuter gav vi upp och åkte hem.
Idag är det lite av en skitdag på alla vis. Jag känner mig deppig och låg.
Men det är ju denna j-a smitta som lägger sordin på allt. Vi har tvingats ställa in två roliga besök, tack och lov att man har fina vänner som förstår och är empatiska. Vi fick även ställa in vår Dalslands-semeste som vi längtat efter i mer än 2 år. Vi skulle upp och träffa släkt och vänner, vi alltför sällan ser, och samtidigt visa upp/presentera lillen för den sidan av släkten.
Men det blev inget av det, så nu skall jag försöka krama ur sommaren till sista droppen, den tid som är kvar.
Här skall spelas crocket,badas i egna poolen, grillas i hällregn om så krävs och om familjen sätter sig på tvären får jag väl muta med godis eller hot om Tusen nålar! Jag är en typisk planerare-när mina planer går i stöpet, deppar jag och gör nya planer.
Nu har jag redan satt igång att planera inför Sommar 2010-DET skall bli en höjdare....