Misstänker att denna blogg har mycket få läsare-och det är ju så jag vill ha det-man måste vara min vän på FB eller ha fått en länk för att kunna läsa...
Jag satt just och läste igenom mitt förra inlägg-gråtmilt, självömkande känslopjunk! Och det var SÅ, precis så jag kände när jag skrev det. Idag är dett grått ute, men i mitt hjärta lyser solen-det är märkligt men i min levnads berg-o-dalbana är det ju så det är -höga berg och avgrundsdjupa dalar.
December är underbar-en lisa för själen-dofterna, smakerna, levande ljus och blommor...jag skulle kunna stanna i December ända fram tills april.
Ingen gång på året känner jag samma ro, samma godkännande att jag faktiskt inte längre är en högpresterande person. Att jag klev av på en dåligt upplyst perrong, i en trist, okänd liten håla-medan vänner och bekanta fortsatte den spännande, lukrativa resan på livets tåg.
Men nu har det gått 10 år-jag blir ju inte bättre kroppsligt, men jag har oftast funnit ro att acceptera att det är så här det blev!
Mitt eget 12-stegs program är fullbordat och jag har AA´s välbekanta vers broderad i korsstygn över hela mitt bröst..."ge mig förmågan att acceptera det jag inte kan förändra". Nej, jag är inte alkoholist, men jag lever på många vis som en nykter sådan.
Nu doftar hela våningen citrus-jag kunde inte hålla mina shopaholic-fingrar i styr, utan beställde hem en hel låda med stora handgjorda engelska dofljus från Lily Flame!
Vet inte hur jag tnkte..ge bort några, sälja ett par och resten till eget bruk!
Nu doftar det i alla fall Pink Grapefruit och själen lyfts..tänder jag Misteltoe Kisses doftar det granskog och nyslagen äng...ser fram emot att tända Festive Cheer, då blir det satsumas, choklad och pepparkakor!
Så för en gångs skull var det nog inget superdumt köp...ljus och ljuvliga dofter-ja, det var jag nog värd.
Skulle gått till varmbassängen idag, men allt klaschade-lillen var hungrig, trött och behövde en ny blöja-så vi stannade hemma. Men har fått nya tider framöver-och skall göra detta 2 ggr varje vecka tills han lär sig gå.
På torsdag skall jag träffa en gammal god vän och fika och nästa vecka ytterligare en.
Det är kul med dessa gamla vänner som fortfarande vill ha kontakt- precis som det är härligt med de nya. På något vis överlappar de varann-de nya skulle kanske inte gillat Magdalena 1996-de gamla känner säkert knappt igen kynnet hos 2009 års variant. Jag är ju en annan, men ändå samma-har fått tillbaka humor och glädje, livslust och kreativitet.
Synd bara att kroppen är så skröplig...
Men som ni förstår har jag en ljus vecka-och är så glad att det finns händer där som trevar efter mina när jag glider ner i det grumliga, svarta vattnet...och att ni drar upp mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar